La Famila

Jag ska inte säga att den kom som ett brev på posten. Men nu har den verkligen börjat att visa sig. Och det är med ett litet skratt jag välkomnar den. Även om jag ibland kan slita mitt hår i frustration. Men det är en del i småbarnslivet. Undrar ni vad jag pratar om??

TROTTSEN!!!
Är 1 års trottsen som flyttat in i vårat hus. Det började så smått för ca 2 månader sedan, med småsaker. Men dom senaste veckorna har det vuxit till en helt annan dimension.
Igår sprang Melle runt hemma hos mormor & morfar med sin leksakstidning. Helt plötsligt släpper han tidningen, går två steg för att sedan slänga sig på golvet och "gråta". Efter ca 10 sek reser han sig som om inget hänt. Varför??, jo jag sa bara till honom att resa på sig och sluta tramsa. Här går det inte attt gulla om inget har hänt. För gör man det kommer det bara bli ett helvete. Tro mig! Men sen finns det dom som kommer hävda annat men vänta tills ni själva är där =D
Sen kan vi ta det här med att säga till när han gör något som han inte får göra. Helt plötsligt har Melle blivit döv. Han lyssnar inte utan fortsätter. När man går fram till honom och säger att så gör man inte får man ett skratt tillbaka. Och har man tur så fortsätter han att göra tvärt emot vad man säger.
Fast än är det inte så allvarligt. Det är bara lite trotts, väntar på den stora då alla utbrott kommer att uppenbara sig =) Men då ska jag kavla upp ärmarna och ta det med en klackspark...*ha ha* Blir nog att börja med yoga till hösten. Lära sig att andas rätt och slappna av.
Så länge det handlar om lite gnäll när man inte får som man vill och lite "dövhet" =) är det hanterbart. Dom gånger man kan känna att det är lite jobbigt är när man är själv. När Melle testar gränser, att få göra sig iordning är inte jämt lätt. Han ska öppna skåp och riva ut saker. Bita på saker som man inte ska bita på. "Leka" med toaletten, pilla i golvbrunnen, öppna och stänga toalettdörren.

Får helt enkelt se det så att jag samlar på mig erfarenhet till Milton =D Då vet jag säkert bättre hur jag ska tackla alla små hinder som dyker upp. Nu får jag gå på känsla men tar även hjälp av min darling Sofie. Hon har alltid små tips och råd att komma med. Det uppskattar jag, sen är det inte säkert att allt funkar. Men man ska ta emot en hand som sträcks ut!

Om en liten stund ska vi hoppa in i bilen och åka hem till Sofie och Agnes. Ska bli mysigt att träffa dom. Och sen en liten tur till en loppis, vi håller tummarna för att det är en bra!?
Nu en latte och sen packa skötväskan innan vi åker.