Som i en kokong
Söt som socker...
Mille ligger just nu i vagnen och sover. Han får stå innanför dörren och vänta på att storebror ska vakna så vi alla kan ge oss ut på en promenad. Lite mysigt att vara ute och gå hela familjen i en sådan här fin höstdag. Lika bra att ta vara på dom här fina dagarna. Snart öser regnet ner och höststormarna avlöser varandra.
Det har varken blivit bättre eller sämre med honom. Tycker ibland att hans öga rinner lite mindre men så går det en stund så är det rött och svullet igen. Likadant med näsan, ibland rinner den för att några minuter senare sluta helt. Men än har ingen feber kommit, peppar peppar...
Avskyr verkligen när mina ögonstenar blir sjuka. Helt plötsligt förvandlas dom från pigga, glada och spralliga små barn. Till att bli ynkliga, små och försvarslösa småttingar. Just då önskar jag att dom var så små igen att dom kunde ligga på bröstet och sova. Hur härligt var inte det!?
