Som dag & natt
För ca 6 månader sedan sov Milton riktigt dåligt. Här pratar vi en kille som vaknade varannan timme. Han kanske inte var vaken några längre stunder men tänk själv hur ni skulle känna er om ni blev väckta varannan timme hela natten??!! Det var inte någon kort period som det höll på. Det pågick under flera månader, vissa nätter var självklart bättre än andra.
I början på året var jag tom ute och gick med honom mitt i natten. Då funkade verkligen INGET! Som tur var hände det bara en gång men det räckte för att jag skulle söka för det.
Vi fick massor av bra info från Dr Anders. Ja BVC kan slänga sig i väggen. Dom vet INGET om barn som sover oroligt. Enligt dom är allt normalt men riktigt så är det inte. Som tur var fick vi hjälp och det är jag tacksam för!
Det räckte med att få höra att det är vanligt. Att vi inte var ensamma. För även om man vet om att så inte är fallet så känns det så.
Det jag kan säga om den här perioden är att vi sattes på prov här hemma. Mitt och Christians äktenskap klarade det, vi blev starkare. För så trötta och slut på kraft och energi som vi var då hade nog många äktenskap/förhållanden gått i graven!?
Vi bad ALDRIG om hjälp. Och det säger jag inte för att verka viktig. Nej det handlar om att vi har själva valt att skaffa barn tätt. Jag är inte den som ber om hjälp heller. Vare sig det gäller sådana här situationer eller som för måååånga år sedan då vi inte hade det så bra med pengar. Jag är en vuxen människa som själv göra mina val och får självklart ta konsekvenserna av dom.
Min räddning var att få komma hem till mina föräldrar eller svärfar med fru. För korta stunder lekte dom med barnen, tröstade och skrattade. Allt för att vi skulle få "vila" upp oss. Det är jag evigt tacksam för! Men även att få komma tillbaka och jobba. Träffa människor och tänka på annat än barnen. Tröttheten gjorde sig inte påmind på samma sätt.
Det finns dom som suttit och läst om våran tillvaro men inte lyft luren och frågat hur det är. För mig känns det som att snoka. Visst jag väljer att vara öppen med mycket här men samtidgt är det en hel del som jag lämnar utanför. Bla för att alla har inte med det att göra!
Nu kom jag nog lite från ämnet. Men den senaste månaden har Milton börjat att sova hela natten. Vi kan lätt få 6-7 timmar sammanhängande sömn. Det är en sån skillnad på att vakna utvilad och vakna som en zombie.
Jag är så otroligt stolt över min lille Mille. Han har blivit en egen liten varelse, en strak vilja ;-) Är samtidigt en sådan skillnad på honom nu när han sover utan att vakna. Han är nog också riktigt utvilad och pigg. Och skulle han vakna på tidiga morgonkvisten somnar han om efter en slurk välling. Inga mer mornar då vi är uppe med tuppen =)
Ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna. Glad och tacksam över allt jag har här i livet. Framförallt min man. Vi är ett team som jobbar mot samma mål. Vi stöttar varandra i våra beslut, gemensamma som enskilda.
Nästan så jag blir religös ikväll men TACK GUD för att mitt liv ser ut som det gör just nu!
Rundar av här nu och önskar er en skön kväll.
GOD NATT!!
I början på året var jag tom ute och gick med honom mitt i natten. Då funkade verkligen INGET! Som tur var hände det bara en gång men det räckte för att jag skulle söka för det.
Vi fick massor av bra info från Dr Anders. Ja BVC kan slänga sig i väggen. Dom vet INGET om barn som sover oroligt. Enligt dom är allt normalt men riktigt så är det inte. Som tur var fick vi hjälp och det är jag tacksam för!
Det räckte med att få höra att det är vanligt. Att vi inte var ensamma. För även om man vet om att så inte är fallet så känns det så.
Det jag kan säga om den här perioden är att vi sattes på prov här hemma. Mitt och Christians äktenskap klarade det, vi blev starkare. För så trötta och slut på kraft och energi som vi var då hade nog många äktenskap/förhållanden gått i graven!?
Vi bad ALDRIG om hjälp. Och det säger jag inte för att verka viktig. Nej det handlar om att vi har själva valt att skaffa barn tätt. Jag är inte den som ber om hjälp heller. Vare sig det gäller sådana här situationer eller som för måååånga år sedan då vi inte hade det så bra med pengar. Jag är en vuxen människa som själv göra mina val och får självklart ta konsekvenserna av dom.
Min räddning var att få komma hem till mina föräldrar eller svärfar med fru. För korta stunder lekte dom med barnen, tröstade och skrattade. Allt för att vi skulle få "vila" upp oss. Det är jag evigt tacksam för! Men även att få komma tillbaka och jobba. Träffa människor och tänka på annat än barnen. Tröttheten gjorde sig inte påmind på samma sätt.
Det finns dom som suttit och läst om våran tillvaro men inte lyft luren och frågat hur det är. För mig känns det som att snoka. Visst jag väljer att vara öppen med mycket här men samtidgt är det en hel del som jag lämnar utanför. Bla för att alla har inte med det att göra!
Nu kom jag nog lite från ämnet. Men den senaste månaden har Milton börjat att sova hela natten. Vi kan lätt få 6-7 timmar sammanhängande sömn. Det är en sån skillnad på att vakna utvilad och vakna som en zombie.
Jag är så otroligt stolt över min lille Mille. Han har blivit en egen liten varelse, en strak vilja ;-) Är samtidigt en sådan skillnad på honom nu när han sover utan att vakna. Han är nog också riktigt utvilad och pigg. Och skulle han vakna på tidiga morgonkvisten somnar han om efter en slurk välling. Inga mer mornar då vi är uppe med tuppen =)
Ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna. Glad och tacksam över allt jag har här i livet. Framförallt min man. Vi är ett team som jobbar mot samma mål. Vi stöttar varandra i våra beslut, gemensamma som enskilda.
Nästan så jag blir religös ikväll men TACK GUD för att mitt liv ser ut som det gör just nu!
Rundar av här nu och önskar er en skön kväll.
GOD NATT!!
Kommentarer
Trackback