Tankar
Många saker som far runt i huvudet nu. Många olika tankar och funderingar som tar upp plats. Inget som är allvarligt men ändå någonstans i mig lite jobbiga.
Går inte att förtränga alla tankar om hur det kommer bli när pyret kommer, hur kommer mitt liv att bli?! Kan ibland få en känsla att jag tagit mig vatten över huvudet....
VAD F*N HAR JAG GETT MIG IN PÅ???
Är nog helt normalt men jag känner mig som ett missfoster som ens kan tänka mig dessa tankar men jag vet också att det är helt normalt. Är ju inte bara jag som känner eller har känt så här i väntan på barn. Det är väl lite så det ska vara?! är faktiskt något stort som kommer att förändra mitt och Christians liv.
Tänker också mycket på hur jag ska göra när det väl är dags,kommer jag överhuvudtaget att kunna hålla mig någorlunda lugn (vilket jag hoppas) eller kommer jag bli en "superbitch". För mig är kontroll något som jag måste ha, hur ska det då gå när jag inte har ett skit att säga till om!? Ja ja...det kommer nog att lösa sig, har sagt att jag verkligen ska göra allt i min makt för att inte bli en "skrikkärring".
Dessa människor gör mig heltokig. Bara ligga och skrika rakt ut som en annan gapapa är ju inget som gör något bättre, spar kraften till att klämma ut ungen istället men men jag kanske blir värst av alla =)
Sen har vi ju den stora frågan,SMÄRTLINDRING!!!!!!!!
Hur f*n sa jag nu kunna sitta här och avgöra hur jag vill ha det när det väl är dags?? Har ju inte några barn sen tidigare så erfarenhet är inget jag kan gå på. Vet att jag måste ha det klart för mig när jag kommer upp till BB.
För 2 år sedan skulle jag aldrig kunna tänka mig att föda på naturlig väg men har med tiden insett att jag verkligen vill föda mitt eget barn. Tänk vilken häfftig upplevelse att vara med om...tror jag!!?? =)
Har pratat mycket om detta med Sofie, mitt lilla gull som fick sitt första barn för 1 år sedan och ryggbedövning var riktigt bra enligt henne . Det hjälper och lindrar, gör det hela lite lättare.
Jag har dock den senaste tiden även funderat på att inte ens använda mig av detta.....AAAHHHH! Tror det bara är en tanke som sagt men den finns någostans långt bak i huvudet.
Min syster lyckades med denna bedrift så varför skulle inte jag, finns allt lite jävlar annama i mig med.
Det hela handlar om mitt behov av kontroll, känns som om jag inte kommer att ha det om man tar epidural. Kan ju inte känna efter på samma sätt utan blir helt utlämnad till personalen. Inte för att jag tror att dom inte vet vad dom gör men jag känner ju min kropp bäst. Finns ingen som kan läsa min kropp lika bra som jag. Kan ju lättare hjälpa dom att hjälpa mig om jag kan säga hur det känns i just den situationen.
Har ju som sagt 3 månader ungefär kvar att fundera på denna fråga. Kommer nog att ängra mig 3 gånger till under denna tid.
Skönt att kunna sätta ord på mina tankar, tror att det är viktigt. Kan lätt bli att man bygger upp för mycket inom sig så man en dag bara brister. Är ju inte så man ska känna sig under en graviditet, den ska ju vara en enda lycklig period i livet och det vill jag vara först med att säga att det är den. Känns som om jag skulle kunna vara med barn flera gånger i livet. Kanske ändrar mig efter jag fött barn men det hoppas jag inte. Ett litet lag av ungar skulle vara mysigt men då får jag nog byta ut Christian....han vill ju bara ha 1-2 barn. Om jag skulle vilja ha 4 så får jag nog leta efter en donator.....skoja bara älskling! ;)
Tackar för mig nu och på återseende!
PUSS/ Mrs Pille
Går inte att förtränga alla tankar om hur det kommer bli när pyret kommer, hur kommer mitt liv att bli?! Kan ibland få en känsla att jag tagit mig vatten över huvudet....
VAD F*N HAR JAG GETT MIG IN PÅ???
Är nog helt normalt men jag känner mig som ett missfoster som ens kan tänka mig dessa tankar men jag vet också att det är helt normalt. Är ju inte bara jag som känner eller har känt så här i väntan på barn. Det är väl lite så det ska vara?! är faktiskt något stort som kommer att förändra mitt och Christians liv.
Tänker också mycket på hur jag ska göra när det väl är dags,kommer jag överhuvudtaget att kunna hålla mig någorlunda lugn (vilket jag hoppas) eller kommer jag bli en "superbitch". För mig är kontroll något som jag måste ha, hur ska det då gå när jag inte har ett skit att säga till om!? Ja ja...det kommer nog att lösa sig, har sagt att jag verkligen ska göra allt i min makt för att inte bli en "skrikkärring".
Dessa människor gör mig heltokig. Bara ligga och skrika rakt ut som en annan gapapa är ju inget som gör något bättre, spar kraften till att klämma ut ungen istället men men jag kanske blir värst av alla =)
Sen har vi ju den stora frågan,SMÄRTLINDRING!!!!!!!!
Hur f*n sa jag nu kunna sitta här och avgöra hur jag vill ha det när det väl är dags?? Har ju inte några barn sen tidigare så erfarenhet är inget jag kan gå på. Vet att jag måste ha det klart för mig när jag kommer upp till BB.
För 2 år sedan skulle jag aldrig kunna tänka mig att föda på naturlig väg men har med tiden insett att jag verkligen vill föda mitt eget barn. Tänk vilken häfftig upplevelse att vara med om...tror jag!!?? =)
Har pratat mycket om detta med Sofie, mitt lilla gull som fick sitt första barn för 1 år sedan och ryggbedövning var riktigt bra enligt henne . Det hjälper och lindrar, gör det hela lite lättare.
Jag har dock den senaste tiden även funderat på att inte ens använda mig av detta.....AAAHHHH! Tror det bara är en tanke som sagt men den finns någostans långt bak i huvudet.
Min syster lyckades med denna bedrift så varför skulle inte jag, finns allt lite jävlar annama i mig med.
Det hela handlar om mitt behov av kontroll, känns som om jag inte kommer att ha det om man tar epidural. Kan ju inte känna efter på samma sätt utan blir helt utlämnad till personalen. Inte för att jag tror att dom inte vet vad dom gör men jag känner ju min kropp bäst. Finns ingen som kan läsa min kropp lika bra som jag. Kan ju lättare hjälpa dom att hjälpa mig om jag kan säga hur det känns i just den situationen.
Har ju som sagt 3 månader ungefär kvar att fundera på denna fråga. Kommer nog att ängra mig 3 gånger till under denna tid.
Skönt att kunna sätta ord på mina tankar, tror att det är viktigt. Kan lätt bli att man bygger upp för mycket inom sig så man en dag bara brister. Är ju inte så man ska känna sig under en graviditet, den ska ju vara en enda lycklig period i livet och det vill jag vara först med att säga att det är den. Känns som om jag skulle kunna vara med barn flera gånger i livet. Kanske ändrar mig efter jag fött barn men det hoppas jag inte. Ett litet lag av ungar skulle vara mysigt men då får jag nog byta ut Christian....han vill ju bara ha 1-2 barn. Om jag skulle vilja ha 4 så får jag nog leta efter en donator.....skoja bara älskling! ;)
Tackar för mig nu och på återseende!
PUSS/ Mrs Pille
Kommentarer
Trackback