Tårar längs med min kind
Fastnade framför tvn och Efter tio på 4:an. Var en intervju med Björn, han förlorade fru och 3 månaders lilla Saga i en bilolycka för 1,5 år sedan.
Ni vet säkert vem det är, han skriver bloggen Singelpappa. Har läst den ibland men tycker att det är jobbigt i många lägen att läsa om hans sorg. Är svårt med sådant när man har egna små barn som är i nästan samma ålder. Men samtidigt så styrkande att läsa om hans kamp och i många lägenn lycka som han upplever.
Med i bilen var även deras då 4 åriga dotter. Hon överlevde med svåra brännskador på stora delar av kroppen. Och idag är hon nästan som vilken liten pigg 5 åring. Det är glädjande att se =)
Men att höra hans historia fick mitt hjärta att nästan brista. Tankarna kommer om vad skulle jag göra om något liknande hände mig?! Att gå vidare utan Melvin eller Christian ser jag som en omöjlighet. Dom är mitt allt, mitt liv!
Vet att jag skulle klara mig men frågan är om man skulle kunna vara så stark som Björn är?! Svårt att tro men samtidigt tränger jag undan tankarna, det finns inte i min värld just nu. Jag har viktigare saker att tänka på, lyckligare saker =)
Så idag tycker jag att vi ska berätta för våra barn, man/hustru, pojkvän/flickvän, föräldrar eller någon annan som står oss nära HUR MYCKET VI ÄLSKAR DOM!
Vår tid är kort och man vet aldrig vad ödet har bestämt för oss. Lev varje dag HÄR och NU!
Min ögonsten här i livet, bara några dagar gammal!
Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan blir det lite lunch för mig och Melvin. Under tiden som jag duschar gör han sin egen lilla upptäcksfärd i lägenheten =) Det går snabbt för honom nu, härligt men samtidigt skrämmande. Det går lite för fort ibland.