(Fram)steg
Mycket har hänt dom senaste dagarna när det kommer till att stå och gå själv. Melle har verkligen börjat att lite mer och mer på sig själv.
Det började på allvar i helgen. Då tog han något kliv själv eller stod utan stöd i 2-3 sek innan han satte sig ner på rumpa. Var inte särskillt ofta han gjorde det heller, bara någon gång då och då.
Men nu har det börjat att hända saker. Flera gånger om dagen släpper han taget om saker och tar några kliv helt själv. Allt oftare står han även helt själv utan att hålla sig i.
Lycklig är nog bara förnamnet vad jag känner mig. Jag blir ootroligt stolt som mamma över att ha en sådan duktig kille. Flera gånger blir mina ögon fyllda med tårar men jag har bitit ihop. 
Att stå helt själv och plocka upp en leksak är inte längre någon svår sak.
Samtidigt så är det nu som man förstår hur fort det kan gå med små barn. För en vecka sedan kunde han knappt stå utan att hålla sig i. Men på bara en vecka har SÅ mycket hänt. Så det är både med glädje och sorg som jag följer hans framsteg. Glädje för att han litar på sig själv och vet att han klarar det. Men sorg för att man ser hur snabbt allt händer. Hur man knappt hinner med.
Det gäller att vara snabb med kameran =) Men ikväll hann jag med att knäppa två kort i allafall!
Melle och jag ska nu ta och fixa lite mat. Blir nog inte lika god som älsklingen får äta på resturangen men jag har bättre sällskap ;-)
Sen blir det att parkera sig i soffan och mysa järnet. Håller tummarna för att pappa kommer tidigt med så han hinner vara med lite också!?