La Famila

Min lille älskling. Mitt hjärta värker när jag ser dig!

Det blev verkligen värre, ingen feber men en massa kräks. Min älskling började bli lite slö på eftermiddagen så jag la honom i sängen. Strax efter hör jag hur han låter konstigt och precis när jag kommer in i hans rum kräks han. Hela lunchen kom upp på kudden och Melle blev riktigt rädd och ledsen.
En liten snabb dusch för att få bort klet som hamnat i håret och ett telefonsamtal till mamma. Hon tyckte vi skulle ge honom vatten och inte så mycket vanlig mat under resten av dagen. Men hålla ett öga på honom hela tiden.


Mys i soffan framför tvn.

Han piggnade snabbt till och var riktigt glad och lekte lite i vår säng. Men helt plötsligt blir han slö och jag tar upp honom i famnen. Sekunderna senare kräks han massor igen på hela min arm. Samma sak igen, en mycket ledsen kille som jag lägger på sidan för att se till att allt kommer upp.
Har aldrig varit med om att han kräkts på det här sättet förut. Bebiskräks är ju vanligt men nu börjar han bli stor och då blir det mer mat som kommer upp. Så jag ska erkänna att jag kände mig lite skärrad. Med gråten i halsen ringer jag 1177.
Svaren jag får är att ge vätskeersättning och majsvälling under kvällen. Om han verkar riktigt pigg och har aptit lite kokt potatis med matfett i. Svaren gör mig mycket lungnare och kan sammlar mig ganska fort igen.

Det som var så läskigt var just att han blev så slö precis innan han kräktes. Men första gången är allt jobbigt, vet inte vad som är ok och inte. Fast nu är jag en erfarenhet rikare om man ska se det från den ljusa sidan.

Just nu ligger Melle och snarkar högljudt på golvet i vardagsrummet. Ligger på en tjock dubbelvikt pläd med sin snuttis och en annan filt om sig. Han är riktigt trött och jag håller tummarna för att det bara är någon liten bacill som gör honom lite utslagen. Vill ju ha min pigga glada prins tillbaka!
Skulle ta allt det onda, bara han får vara frisk och glad. Jag kan ta illamående och kräkningar, jag är van. Men att se honom så här gör ont i mig.


Tog inte många minuter innan Melle somnade i min famn. Tryggare kan ingen vara....

Pappa skulle handla allt nödvändigt på vägen hem från jobbet. Skönt att få lite hjälp ifall han skulle bli sämre, alltid lättare att vara två. Ringde till honom och förvarnade för att vi kanske var tvugna att åka till sjukan men som tur var slapp vi. Håller tummarna för att vi inte kommer behöva det heller!!??

Uppdateringar  kommer senare under kvällen. Nu blir det att plocka lite och vänta på att maskinen ska bli klar. Blev en tvätt med lakan som får gå på extra hårt program.