La Famila

Dom senaste dagarna har vi disskuterat lite om Melles framtid på dagis. Tanken har ju varit att han skulle börja till slutet på augusti. Men efter att ha pratat här hemma och med vår BVC sköterska har vi börjat att vela.
Jag kan känna att jag tänker så här pga själviska skäl. Att jag känner så här för jag helt plötsligt drabbats av någon separations ångest. Får känslan av att jag överger honom, att jag inte "orkar" att ha honom hemma. Men jag VET att så är det inte. Hormonerna efter graviditet och att ha blivit mamma igen spelar mig ett spratt.
Som Erica på BVC sa igår. Inget barn under 3 år har inget behov av att gå på dagis. Ja det stämmer men det skadar inte för Melle att träffa andra barn. Att för honom se hur andra barn gör, samspelet mm. Men allt det kan han få genom att gå på öppna förskolan. Och dit kan vi gå minst en gång i veckan. Sen har han alltid flera andra barn att leka med i vår vänkrets.
Vi försöker vara ute och leka så ofta som möjligt. Och om vädret inte tillåter hittar vi på andra saker att göra. Varken jag eller Melle gillar att bara sitta hemma.

Så nu går tankarna att han ska få vänta till nästa vår innan han börjar dagis. Vi har alla möjligheter att hjälpa honom göra framsteg i sin utveckling. Men det här är svårt och jag tror inte vi tagit beslutet helt. Kommer bli många vändor fram och tillbaka, fördelar mot nackdelar.
Den stora oron är ju att han inte får någon plats till våren. Och inte plats på det dagiset vi vill ha. Kanske blir så att vi hamnar längst ner på kölistan och vi ändrar oss och tackar nej. Usch, att man ska bli så velig!

Nu blir det att plocka lite här hemma innan Melle ska sova. Hoppas på att få sovmorgon imorgon med? Två dagar i rad har vi sovit till nästan 8 på morgonen. Det är lyx som gjort att energin varit på topp =D