Melvin, min Melvin!

Vi vaknade upp till en söndag som inte var alltför rolig. Melle hade vaknat mitt i natten och varit otröstlig. Han ville inte ha vatten, han ville inte ha välling, han ville inte att vi skulle ta upp honom ur sängen. Samtidigt så var han inte helt vaken. Men det kändes att det var något mer än bara en mardröm.
Efter en stund fick Christian ta upp honom och dom satte sig ute i soffan. Där fick sedan Melle lite massage om benen och lite alvedon. Han som visade nämligen att det var benen som var jobbiga. Är skönt nu när han mer han visa vad det är som gör ont.
När dom suttit ute i vardagsrummet en stund så pekade Melle mot sitt rum och när dom kom in där visade han att han ville lägga sig i sängen. Sen somnade han om.

När vi kommit upp på morgonen blev Melle ledsen igen. Han fick lite alvedon och verkade bli piggare. Han åt en stor bulle och drack en del. Och ja, han åt bulle till frukost men om det är det han vill äta när han inte mår bra så får han det. Bättre en bulle än ingenting alls!
Älsklingen åkte sedan iväg för att ha J. Och jag fann mig stunden senare i ett mindre kaos. Mille var trött men skulle bara skrika. Han ville inte ha mat eller vatten. Samtidigt blev Melle trött, så jag la honom i sängen. Men jag hann knappt lägga ner honom innan jag fick gå in till honom igen. Där låg han gråtandes i sängen och hade kräkts. Inga mängder men lite grann.
Han fick komma upp och jag lade in lakanen i tvätten. Under tiden som jag gjorde det blev Melle ledsen igen. Han kom mot mig och tog sig för magen. Troligtvis så hade han riktigt ont och kanske var det därför han kräktes?!
Blev att sätt oss i soffan och mysa och där somnade han sedan. Under hela tiden har Milton varit ledsen men jag kände att det var Melle som behövde mig. Och när han somnat fick jag ta tag i Mille. Han åt lite välling innan han somnade som en stock. En mycket övertrött herre!

Så nu ska jag ta mig en treo och passa på att vila. Känns som extra krafter kan behövas inför eftermiddagen och kvällen.
Önskar er en roligare söndag än vad vi har det här hemma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback