La Famila

Ännu en dag börjar att nå sitt slut. En dag som försvunnit i ett ögonblink. Skönt men samtidigt känner jag inte att jag jämt hinner med att "landa" lite i vardagen. Vill gärna njuta av min lunch på jobbet, i lugn och ro göra mitt jobb...tex beställningar. Men ibland hinner man inte riktigt med det och ofta beror det på att något ändras i sista minuten. Idag var det sjukdom och schemat blev inte riktigt som det var tänkt. Då gäller det att tänka om och göra det bästa av dagen!
Hann med det mesta och jag kunde känna att jag lämnade jobbet med en bra känsla. Avskyr att behöva lämna saker som man vet måste göras. Eller att lämna kollegor med massor av jobb kvar, vill inte själv ha sådana stägningar.

Men idag var jag på glatt humör när jag åkte hem. Hämtade upp mina grabbar och for hem till mamma för en liten fika. Melle hade saknat mormor och mormor hade saknat honom. Kramar och fika bjöds det på innan vi åkte vidare till Maxi för veckohandling. Kan säga att det märktes tydligt i vår vagn att det är grilltajm =D Var revbenspjäll, halloumiost, beasås, surimisticks. Det sistanämda måste ni testa att lägga på grillen, är SÅ GOTT!! Kanske inte låter det men ge det en chans.

Så efter maten har vi nu satt oss till rätta i soffan. Skulle behöva bädda in nya lakan men det gör jag innan vi kryper ner. Orka göra det just nu, är ju mästerkock på tvn ;-)
Idag kommer jag somna med en skön känsla. Vet inte om det är för att dagen blivit så bra, fast det kanske inte såg så ut från början. Kanske är att få komma hem till lilla mamma och mysa. Är alltid välkommen där och det betyder massor för mig!
En sak som är riktigt rolig är att på jobbet kommer min förskolefröken in och handlar. Alltid lika roligt och träffa på henne och prata lite. Första gången hon kom in var för ca 3 år sedan, kände igen henne direkt. Tyvärr kunde hon inte komma ihåg mig men det förstår jag med tanke på att hon haft några barn genom åren ;-) Men nästa gång hon kom in så hade hon titta igenom gamla kort och förstod inte att det var jag som stod där. Att jag var den lilla tjejen =)
Är alltid skoj att prata lite skit och minnen. Min önskan är att Melles fröken Lena ska träffa på Melle om ca 15 år och dom ska komma ihåg varandra. Det är en väldigt speciell känsla!

Jag känner mig varm inombords idag. Är nog som sagt därför jag har den här känslan i kroppen. En tacksamhet över att vara så älskad och omtyckt, både av familj, vänner, kollegor och gamla fröknar ;-)
Nu ska jag krypa upp i älsklingens famn.