Inte vilken tisdag somhelst
Jag skulle varit ledig men morgon inventering väntar, 6-11. En bra tid, hinner med att hämta barnen precis efter lunch. Sen väntar en ledig torsdag ihop =D Det har jag sett fram emot hela veckan!!
Efter den senaste tidens stress så känns det som vi kan andas ut idag. Efter jobbet lämnade vi barnen hos deras farmor och for ner till stan. Där satte vi oss ner och träffade dom nya ägarna till huset. Så nu är papprena påskrivna - vilket lättnad. Om ca 1 månad går flyttlasset, med både sorg och glädje.
Jag överger min dröm, det är den jobbiga biten. Här hade vi tänkt att bo, bygga vår framtid. Men det blev inte som vi tänkt oss. Vi har inte kännt att vi har hittat hem. Nu gör vi en mellanlandning, hittar tillbaka till den där lusten igen. Viljan att ha ett hus. Den här gången ska vi köpa i ett område där vi redan vet att vi trivs. Tills dess ska vi unna oss allt det goda livet har att erbjuda =)
För Mille var det heller inte vilken dag somhelst. Han har nämligen blivit biten av ett annat barn. Värker i hela mitt hjärta av att se det lilla märket på hans kärleks handtag. Ärligt talat, hur kan man som förälder inte märka att ens barn har en tendens att bitas?? Hade mina barn visat tecken på det hade jag sett till att dom slutat med det bums!!
Man får inte veta vilket barn det är men en sak är säker och det är att händer det igen då kommer vi inte vara lika förlåtande!
Tur i oturen så ser det inte ut att vara något hårt bett. Är bara jobbigt att veta om att min lille Mille blivit biten, fått ont. Undra om han hann med att tänka varför han blev biten?? Tror det är jag som förälder som tänker så här. Barn gör inte det men jag kan inte låta bli att undra.
Idag firar även jag och min man 3 år som gifta. Det är Läderbröllop =) Kan inte riktigt förstå att det är hela 3 år sedan jag höll på att bryta ihop vid altaret. Kunde knappt klämma fram ett svar utan att tårarna sprutade =D Får än idag höra "Kan du hoppa upp och sätta dig på". Är framförallt min chef som påminner mig ;-)
Under dom här åren har vi gått igenom mycket. Mycket tårar men framförallt skratt. Är det någon jag kan skratta ihop med så är det min man.
Vi har hunnit med att få två underbara barn. Sålt lägenhet, köpt hus, sålt hus och köpt lägenhet =) Är helt sjukt vad mycket annat skoj vi hunnit med också. Så många fina minnen vi skapat ihop....och många många fler kommer det bli =)
Vår surgubbe =)
Vår sötnos =)
Älskar dig Christian - av hela mitt hjärta ♥
Nu ska jag umgås med min man. Krypa upp i famnen och mysa.
Hoppas ni får en lika fin kväll =)
Grattis i dubbel bemärkelse! Ebba blev också biten på dagis när hon var runt 2 år, jättejobbigt! Sen bet hon kusin Oscar några gånger, vi hann inte med att se, det är ju gjort på ett ögonblick. När vi till sist såg det så såg vi också att det berodde på att hon inte kunde förklara med ord när hon blev frustrerad, så då bet hon, men det slutade hon med efter ett tag, men det är absolut inte roligt. Det är inte roligt och se sitt hjärta med bitmärken men det är heller inte roligt att samma hjärta biter andra. Sköt om er och lycka till med nya boendet. Kram
Det förstår jag verkligen. Hade det varit Milton hade vi genast tagit bort det beteendet. Jag skulle inte må bra av att veta att mina barn biter andra. Det är inget vi direkt lärt våra barn :) Kram på er