La Famila

Gud vilken kväll vi har haft. Melle har trotsat som en tok och satte oss verkligen på prov. Jag kan lova att det går inte att föreställa sig hur det är om man inte varit med om det!!
Min förhoppning har hela tiden varit att ignorera det mesta men det är svårt. Flera gånger om dagen "testar" han, ofta lätt. Men ikväll slog han på stort och var som en åskmoln i över en timme. Till slut fick han lägga sig i sängen, utan välling. Bara för att lugna ner sig. Du var jag både arg och ledsen. Ledsen inombords för att jag får sådana skuldkänslor. Arg för att jag låter det krypa under skinnet på mig. Att det ska vara så svårt!
Balansgången är svår, mycket svårarare än jag trodde. Det går inte bara att strunta i honom. Vi måste ju även sätta gränser för vad som är ok. Han kan inte få bete sig hursomhelst. Ofta brukar han lyssna men inte idag.
Min största räddsla är hela tiden att dom val jag gör ska sätta spår. Att Melle inte ska känna sig trygg omkring mig. Att han ska vara rädd eller obekväm. Samtidigt som jag tänker så så vet jag att vi är trygghet för honom. Han älskar mig lika mycket som jag älskar honom. Fast samtidigt går det inte att tränga undan tankarna.

Det jag önskar mest av allt nu är att den här perioden vi är inne i nu ska försvinna lika snabbt som den kom. Trotsen i all mening men dom olika stadierna av den är inte roliga. Just nu är det sjävlständighet, bryta sig loss. Melle håller på att bli en egen liten människa med en extrem egen vilja. Han vill klara allt på egen hand och ta egna beslut. Och det är självklart på ett helt nytt sätt än tidigare.

Ja mer än så här blir det inte ikväll. Känner en stark lust att gå in och krypa ner i hans säng och bara gosa. jag har sådana skuldkänslor! Ja jag är faktiskt mänsklig och inte gjord av sten ;-)
Imorgon är jag ledig och älsklingen har J några timmar vid lunch. Då får jag se till att skämma bort min prins!

God kväll!