La Famila

Första koppen kaffe är nere, behövligt efter en tidig morgon. Melle vaknade nog av någon dröm kl 05.30. Han satt i sin säng och var ledsen. Men han gick inte upp utan låg och drog sig en stund. Strax innan 06 hörde vi glada fötter trippa in till oss =) Mysigt att ha denna lilla kille brevid sig i sängen.
Tog inte många minuter innan vi hör Buddah sitta och prata i sin säng. Så även han kom in och busade lite innan det blev tidig frukost. Vi var alla hungriga, speciellt dom små liven.

Våra planer idag är att hämta bilen. Mina föräldrar kommer hit och håller koll på barnen och kör oss till Biva. Tack för det, Melle lär bli överlycklig när han ser mormor =)
När  vi sedan har hämtat bilen ska vi styra den till grannstaden. Blir en liten sväng på stan och en lunch. Skönt att bara komma bort och vara tillsammans. Vi ska ta igen förlorad tid helt enkelt =)

---

Nu till något helt annat. I mitt tidigare inlägg om nagelfixandet har någon kommenterat att jag verkar vara lite "krävande". Ja vad ska man säga, bloggar provoserar. Vi älskar att störa oss på andra människor, för vi tror vi känner dom, vet hur dom tänker och tycker.
Tror det är väldigt få som verkligen känner mig. Som jag låtit släppa in på livet, som jag delar tårar och skratt med. Dom som jag berättar allt för. Här på bloggen skrapar jag bara lite på ytan men det verkliga...det får dom som står mig nära reda på.
Finns en anledning till att jag har väldigt få nära vänner och framförallt få tjejkompisar. Jag anser att jag är lyckligare med 10 nära vänner än 100. Och att ha tjejkompisar är svårt, vi är helt enkelt falska. Vi älskar att prata skit och vända varandra ryggen åt. Hur många killar snackar skit om någon dom ser på stan, som dom inte ens känner?? Knappt några men vi tjejer ska säga ditt och datt om någon som vi ser. Hur kan hon klä sig så, vem tror hon att hon är mm.
Jag har 5 tjejkompisar som står mig riktigt nära och 2 av dom är jag villig att göra allt för. Ja dom vet vilka dom är! Jag vet att dom skrattar åt alla som tror dom känner mig, som vet precis hur jag fungerar. Så någon som går med näsan i vädret är helt fel att tro. Jag har ett hjärta av guld MEN det visar jag för dom som bryr sig, som älskar mig. Accepterar mina bra och dåliga sidor.
I mitt jobb möter jag människor varje dag. Utan våra kunder skulle jag inte ha något jobb. Så att bry sig lite extra, vara trevlig och gå det där extra har jag bara att vinna på.
Om jag har en dålig dag kan inte det gå ut över dom. Jag kan inte vara otrevlig eller ohjälpsam bara för att jag inte är på topp. Det får jag lämna hemma, när jag är på jobbet är dett 110 % fokus på det.
Där finns en förklaring till varför jag blir lite upprörd över att betala dyrt och inte bli bemött på ett bra sätt. Det handlar inte om att jag är en nippertippa! Jobbar man inom serviceyrken och liknande ja då får man anstränga sig!

Sen jag började jobba efter min mammaledighet är det massor med kunder på jobbet som är så glada att jag är tillbaka. Varför?, jo jag har alltid tagit mig tid att prata lite med dom och hjälpa dom om det är något som dom inte hittar. Är just därför dom kommer till oss och handlar, för hos oss är dom inte " en i mänden". Dom blir sedda på ett helt annat sätt än på tex ICA. Det är större, jobbar mer personal och man hinner inte att se varje kund som en unik kund.
Är därför jag gillar vår butik, den är inte stor och vi är inte många som jobbar där. Men den sammanhållningen vi har smittar av sig på kunderna. Dom tycker det är roligt att komma dit, precis som vi gör som arbetar där.

Kanske är mycket fjantigt att skriva ett inlägg om det här. Men det är vanligt att jag blir utdömd på förhand. Har hört det i många år. Vänner som trodde jag var på ett helt annat sätt innan dom lärde känna mig.
Genom bloggen tror man nog att jag är en penningspenderande mamma som tror sig veta bästa. Allt som betyder något är skönhet och ytan på livet.
HA säger jag, vissat jag handlar men jag har varit på andra sidan. När räkningar är betalada då har man pengar kvar att köpa mat för resten av månaden. Inget att spendera på skoj! Aldrig att jag vill gå tillbaka dit.
Något som jag däremot aldrig har behövt göra är att låna pengar. Vi har sett till att klara oss ändå. Och man är inte en sämre människa för att man måste göra det. Nej absolut inte men jag pratar för mig själv nu. Jag är glad att vi klarat oss, vi slapp göra det. För det är f*n inte kul.
Så visst att jag handlar mycket men det har jag råd med. Det är pengar jag slitit för, tidigare genom att jobba som ett as. Och när jag var mammaledig var min föräldrapenning baserad på att jag slitit på jobbet. Övertid och på lediga dagar.

Det jag vill säga är att tänk efter innan ni slänger ur er det ena och andra på bloggar. Visst man kan tycka att den man läser om är på ett sätt. Men istället för att skriva något dumt, skit i det.
Jag får bita mig i tungan många gånger och trycka bort bloggen. Hellre det än att skriva något som jag inte egentligen har en aning om!

Nu ska jag fixa till mig. Snart kommer föräldrarna och då blir det att hämta bilen. ÄNTLIGEN =D
Ha en FAB lördag bloggisar. Vilka ni än är...;-)