La Famila

Den här dagen har jag inte direkt längtat efter. Visst är det mysigt med ledighet men jag har så många vänner som önskat att denna dagen aldrig skulle komma. Samtidgt tror jag att det är bra, avslut måste någon gång ske. Och idag blir kommer det bli det för många.
Mitt i allt kaos måste man kunna se ljuset. Se det glada och fina. Att den här dagen är solig tror inte jag är en tillfällighet. Nej jag tror att han själv ville det. Och det är hans sätt att säga att han är med dom alla idag. Vakar och tröstar dom alla!

Även min man ska dit på begravningen. Även om dom inte träffat varandra på många år så handlar det om att visa sitt stöd. Visa att den tiden man hade ihop, alla minnen dom spelade en stor roll. Vem vet hur våra liv hade sett ut om vi inte stött på alla personer vi känner. Alla sätter sin spår och gör intryck på oss. Mycket mer än vi någonsin kan ana!
Jag kör honom till kyrkan, kyrkan vi gifte oss i. Tänk vilka kontraster det är. Ibland så mycket glädje och som idag, så mycket sorg.
Under tiden passar jag på att byta min duschcreme. Tar en liten sväng på stan och möter upp min mamma. Vad sedan kvällen har för planer är inte helt säkert än. Den blir fin i vilket fall somhelst =)

Återkommer senare under dagen.
Pussa och krama din nära och kära lite extra idag!