La Famila

 

Gårdagen är en dag jag gärna skulle vilja radera. Jag befann mig i ett vakum. Kände mig tom men det hindrade inte dom stora okvinnliga tårarna från att falla!

Jag trodde aldrig att jag skulle få ett samtal där någon nämner att dom drabbats av bröstcancer. Det fanns inte på kartan att någon som jag känner skulle få det! Men nu är det så....

 

Jag kan inte låta bli att känna mig som en hemsk människa som känner glädje och skrattar. Där och då slår tanken mig att det har jag f*n inte rätt till. Men vet ni vad!? Jag VÄGRAR att gräva ner mig. Det vet jag att min kära inte skulle vilja att jag gjorde.

Jag ska kämpa, jag ska kämpa för oss båda. Dom dagarna som hon inte kommer att orka ska jag slåss för oss båda! Jag kommer aldrig att låta henne tappa hoppet. Hon skulle bara våga... ;-)

 

Tidigare år har jag köpt något rosa band och sen inte tänkt så mycket mer på det. Från idag ska jag kämpa.

Jag har startat en insamling där jag hoppas att ni alla vill vara med och slåss för kampen mot bröstcancer. Så snälla snälla ni skänk en slant och låt oss utrota denna förbannade pest. Låt alla som drabbas överleva!!!

 

Ge ett bidrag till min insamling Lillans mamma!

 

Min mamma gav mig ett gott råd igår. Att avsätta tid varje dag för att få vara ledsen och även arg. Så jag ger mig själv 20 min varje kväll då jag får gråta, grubbla, bli förbannad eller bara tänka på vad som nu ligger framför min kära. Men efter dessa 20 min är det klart. Jag måste för att inte bryta ihop....

 

Nu tar jag mina 20 min...